Jag är själv uppväxt i Östervåla, inte så att jag skäms, men nog fan va Harbo the place to be på den tiden.
I Östervåla hade man tre val, mammas lilla flicka, raggare med skinnväst, gammal amerikanare och bärsa uppe i ladan eller hänga vid Fribergskiosken och hoppas på att man skulle få sig ett åk (i bil alltså) med nån av dom äldre grabbarna som ägde en 2 40.
Men Harbo (bara 1 mil bort), det va som en sluten cirkel, där alla hängde med alla, festade med groggar 80/20 och spelade gitarr och sjöng tillsammans in på tidig morgon.
HARBOBORNA.
När man väl hade flytt sin kos till Uppsala innerstad hade man ju knappast väntat sig att några år senare bli bjuden hem till sina bästa vänner, i deras nyrustade kåkar, ute i Harbo?
Men ack så trevligt.
Gjorde ett besök häromdagen, å ännu ett dagarna innan det.
Hemmagjord äppelpaj med HANDplockade äpplen från träden på gården.
Kaffe från perkulator, som bubblar och låter sådär härligt att man verkligen känner koffeinbehovet komma sig smygandes på.
Jag är stolt över mina Harbofruar som vågar flytta 5 mil norr, bygga ett liv och leva på kärlek.
Fler besök kommer att göras utan problem.
För er som inte visste så tar 844:an endast en halvtimme ut.
Fila naglarna eller slumra en stund, plinga på gärdet där det står "KUK" på ladan till vänster och jag lovar er att Frida och Madelen står där och väntar på er, with open arms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar